och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan, fast topparna är högre nu och dalarna är djupare sedan elden försvann.
Livet består av toppar och dalar, det går upp och ner. Jag har märkt att det kan vara jobbigt att kämpa sig upp mot toppen och att det är jättelätt att ramla ner i dalen när man äntligen kommit upp. Och jag har märkt att ju högre topparna blir, desto djupare blir dalarna. Varför kan man inte stanna där på toppen? Bygga ett hus och bosätta sig där för evigt. Skulle man tröttna då? Tröttna på att alltid se samma sak när man tittar ut genom fönstret. För känslan man får när man kommit upp på toppen är ju den bästa känslan som finns, ska man inte försöka uppleva den så ofta man kan då? Man behöver nog vara i dalen ibland för att inse hur bra det är på toppen.
Nattfunderingar bara.
Nattfunderingar bara.
Kommentarer
Trackback
