Bussresan - del 1.
Jag har hamnat lite efter med bloggandet, jag har haft en del att stå i och många bilder att gå igenom. Men nu kör vi! Del 1 av resan jag gjorde förra helgen (21-22 maj). Jag och Reetta hade registrerat oss på en ESN-resa, alltså en ordnad resa för internationella studenter, och 06:00 på lördagsmorgonen avgick vår buss från Wien mot de norra delarna av Österrike.
Efter några timmar var vi framme i bergen, vid Dachstein närmare bestämt. Där åkte vi med cable car upp på berget. Halvvägs upp blev vi avsläppta och promenerade en stund uppåt.
För att komma till en isgrotta. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit i en grotta tidigare, så det var väldigt spännande. Jag blev fascinerad över hur stort det var där inne. Häftigt vare.
När vi kom ut satte vi oss i solen en stund för att äta matsäck och värma kroppsdelar som blivit frusna i grottan.
Vi promenerade lite till och fick gå in i en till grotta, Mammutgrottan. Det är den näst största grottan i norra Österrike och det skulle ta månader att ta sig igenom hela.
Vi klev på en cable car igen och åkte nu till toppen. När vi klev av möttes vi av detta och det var så himla märkligt och häftigt att mötas av all snö att jag nästan inte fann ord.
Det var också märkligt att det var ca 21 grader. 21 grader och snö går inte ihop i mitt huvud.
Vi gick en bit, halkade i slask med våra vårskor och kom till utkiksplatsen Five fingers.
Jag tappade andan, så fint var det. Där satt jag på över 2000 meters höjd och åt ett päron och blickade ut över Hallstatt och bergen. Jag har länge velat besöka en bergstopp i alperna, det har varit lite av ett mål för mig, så jag är verkligen glad över att jag fick chansen att åka dit.
Vi sa motvilligt hejdå till den fina utsikten, satte oss på bussen och åkte ner till Hallstatt (en såpass charmig stad att de har gjort en exakt likadan i Kina).
Vi gick till kyrkogården och Beinhaus. Förr så sparade de kranierna från de som dött, putsade dem och målade och skrev på dem. Både kusligt och spännande att se alla ben och skallar sådär. Det kanske verkar som en sjuk tradition, men jag tycker ändå att det är lite fint (motivet på kraniet kunde bero på vilken familj man tillhörde, en viss blomma kunde stå för en viss familj).
Här hade jag varit vaken i alldeles för många timmar efter alldeles för lite sömn med för lite mat i magen och slogs av en total trötthet och orkade inte mycket mer än att bara sitta vid vattnet. Men jag kan konstatera att Hallstatt är en himla fin liten by.
Senare på kvällen hade vi kommit fram till en annan by där vi skulle spendera natten. Vi lämnade packning på hostelet, åt middag på en österrikiskt heurige och slocknade sedan i våra våningsängar. Resten får ni se i del 2!
Kommentarer
Trackback
