När jag efter 120 dagar kom tillbaka till Sverige.
För ungefär en vecka sedan, på fredag natt för att vara exakt, satt jag på ett plan och var pirrig och glad. Planet tog mig till hemlandet och jag fick stå på svensk mark för första gången på ca 120 dagar. Jag trivs bra i Wien, men jag hade verkligen sett fram emot den här dagen. Jag blev upplockad på flygplatsen av mamma och Simon och fick sedan sova i min egna, sköna säng.
Tidigt på lördagen mötte jag Joel som hade planerat en överraskning. Vi åkte bil ett tag och kom hit.
Vi skulle spendera några timmar på en bondgård! Det första vi fick göra var att bekanta oss med denna otroligt snälla, mysiga häst. Jag hade inte suttit i en sadel på vääldigt länge, så det var väldigt kul att få göra det igen.
Sedan gosade vi med sociala lamm, borstade grisar, skrattade åt roliga höns och klappade mjuka kaniner.
När vi var klara med djuren grillade vi en massa gott med två av hans vänner och åt i solen på gården.
Lite senare på dagen promenerade vi, drack öl och kollade på utsikt i Slottskogen. Jag höll på att dö av värmen, men det var det värt.
Framåt kvällen lagade vi bibimbap, en koreansk maträtt som innebär en massa olika saker i en skål ungefär, som vi åt med födelsedagsbubbel till. Att tillaga något sådant här tillsammans med någon är en himla bra aktivitet.
Nästa dag var det dags att träffa gänget och gå på Håkan-konsert! Det var så fint att få träffa kompisarna igen och att få hänga med dem från att vi möttes upp för att köa i värmen till att vi lyckorusiga promenerade från Ullevi i natten. Konserten var såklart fantastisk i sig också.
Sedan hann jag också med att grilla med familjen, promenera till sjön med hunden, träffa farmor och dricka spännande drinkar innan det var dags att säga "hejdå, vi ses snart igen" och åka tillbaka till Wien. Nu ska jag vara här fram till midsommar för att göra klart det sista i skolan och ta farväl av staden och människorna här.
Kommentarer
Trackback
