visst bor det ett skrik nånstans i lugna, tysta liv.

Jag är arg. Arg för att lovet snart är slut och för att jag ägnar sista dagen åt att plugga. Arg för att snön kom för sent. Arg för att man aldrig kan sluta jämföra sig med andra och bara vara nöjd. Arg för att jag är trött och samtidigt rastlös. Arg för att jag är stressad och har ångest. Arg för att saker jag inte gillar gör sig påminda. Arg för att jag gnäller fast jag vet att folk har det värre just nu. Arg för att jag av någon anledning inte räcker till, inte finns där för de som behöver det.
Förlåt, men jag behövde bara dela med mig lite av mina arga tankar. Det blir lättare att försöka vara glad då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0